Doften av lök har ockuperat mina svärföräldrars kök. Lådor med tunnbröd, skålar med gräddfil och tomat samt formar med äpplepaj fyller köksbänkarna. Det är laddat för surströmmingsfest.
En stickande, sur, unken, förfärlig doft sprider sig i hela kvarteret och så även i hela huset. Burkarna är öppnade och strömmingen upplagd på enris. Hunger och längtan fyller mig trots doften. Det är det märkliga med surströmming att man kan avsky men ändå älska den.
Jag var ca 11 år när min 3 år äldre vän introduserade mig för surströmming. Hon var en hejare på att äta de sura fiskarna och dessutom skulle hon senare även imponera på mig genom att stå ut med att arbeta på fabriken med inläggningen. Jag kom ihåg hur hon tog fram sitt smyckeskrin, efter sommaren. Hon lät mig lukta på de små guldörhängena som hon hade haft på sig under jobbet, även de luktade. Hur som helst så är jag väldigt glad över att du världens bästa Carro, lärde mig äta surströmming. Tack älskade vän!
En riktigt överfylld tunnbrödsklämma med färskpotatis, tomat, lök, gräddfil och surströmming. Så underbart, fantastiskt gott!!
Helt plötsligt, utan att man ens hunnit tänka tanken att det skulle vara möjligt. Precis när man vändt ryggen till för en liten stund så har Edvin klättrat upp och sitter på soffbordet. Glad och nöjd. 
På en undanskymd gata i Ekeby bruk i Uppsala ligger ett litet café som från och med idag är en ny favorit. Ett litet hus omgivet av trägård med flera utegrupper, äppelträd, en lekstuga och sandlåda . Perfekt att ta med barnen och sitta ute och fika. Miljön är mycket mysig och priserna är otroligt låga. Idag köpte jag fika för 15 kr och fick för det en stor kopp te och en Sverigekaka. Det var inte bara billigt utan också mycket gott. 
I ett färgsprakande landskap och med utsikt över Piteälven firade vi min älskade svärmor som, enligt henne själv, inlett hösten alltså fyllt 60. 
Under en vända på stan igår kände jag mig lite extra omtyckt. En hel del hade på sig pins med budskapet "I Love Rut". 
11 september, ett datum som de flesta relaterar främst till det fruktansvärda som hände 2001 i USA och som vi helst av allt vill tänkta bort. Tiden stannade och det kändes som en filminspelning om jordens undergång. Men nu har det gått 9 år sedan dess och det som hände känns mycket mer verkligt, men även mycket mer avlägset. 
Men 11 september är också för mig en glädjens dag. För för 33 år sedan föddes Han med, för mig, stort H. En fantastisk vän, en underbar man, den bästa tänkbara pappan till mina pojkar och i motsatts till 11:e september är han enligt honom själv en fredstaliban. 
Isak ville prova sin sax idag. Vi tog fram reklamen. Klippte och rev. Kändes bra att äntligen hitta ett användningsområde för Postkodlotteriets eviga reklamtjat.
Morfar har hjälp till att tapetsera insidan med blå och grå strukturtapet. Edvin, Isak & jag har målat och fixat. Taket har vi sprayat så att det blänker som svart plåt. Innertaket vitmålat med vita taklister och dörr- och fönsterfoder likaså de vita. 
Det är så fin. Ett litet aquablått hus med vita knutar. Det är bara namnskylten på dörren som fattas. 