torsdag 2 september 2010

Vård igen.

Det blev en liten utryckning igår. De ringde från förskolan och sa att Isaks öra var väldigt svullet och rött. Vi trodde att det var ett myggbett när vi såg att örat var lite rött, men eftersom det bara blev värre var det bäst att kolla upp det. Ringde 1177 och fick tid på sjukhuset för en koll. Den bokade tiden var kl. 14.00 med förbehållet att tiden var till jourläkare och att vi därför eventuellt skulle få vänta en stund.


Vi fick vänta. 2 timmar och 20 minuter efter bokad tid fick vi komma in till doktorn. 


Jag undrar hur man i planeringen kan pricka fel med nästan 2,5 timme och dessutom utsätta ett barn för den missberäkningen. Det känns tyvärr som att det är typiskt Landstinget.  Jag önskar att jag inte behövde säga det om min egen arbetsgivare, men det är ju så det är. Så här i valtider gjorde sjukhusbesöket mig bara säkrare på att jag i alla fall ska rösta på ett parti som vill att det ska finnas alternativ inom sjukvården.


Isak fick mycket god hjälp och alla var fantastiskt trevliga och gulliga. De pysslade om honom och han fick både bok och klistermärken. Han var så duktig. Låg alldeles stilla när de undersökte honom och svarade på frågorna, om än något fåordigt. 
Efter att han undersökts fick han bedövningssalva som skulle verka så det blev middagspaus med hamburgare. Den utlovade glassen fick han inte förrän klockan var halv åtta då han var klar med alla prover.  



Under natten sov han med alsolsprit-förband över örat och i dag hade vi återbesök. 


Örat såg mycket bättre ut i morse, vilket innebar att man kunde utesluta flera diagnoser och inrikta sig på att det nog var ett insektsbett som orsakat att örat svullnat. Vilken lättnad för oss alla. 


Isak var glad och nöjd. Så vi  gick till Svandammen för att titta på fåglar och till Fyrisån för att titta på lite båtar. Solen sken och det var så mysigt. Edvin han var helt slut efter ytterligare ett sjukhusbesök så han sov väldigt gott i vagnen och missade utflykten. Som tur är tjatar Isak redan om att gå dit igen. 

1 kommentar:

edasara sa...

Men lilla älsklingen... Jag börjar nästan gråta när jag ser bilderna. Skönt att det inte var något allvarligt fast det ser så ut! Kram till Lilltoker-Isaken.