Helt plötsligt, utan att man ens hunnit tänka tanken att det skulle vara möjligt. Precis när man vändt ryggen till för en liten stund så har Edvin klättrat upp och sitter på soffbordet. Glad och nöjd. Det går så fort. Det händer grejer hela tiden och även om det är svårt att hinna med i hans akrobatiska övningar så roar det mig oerhört.
När jag fyllde 1 år fick jag en liten träpall. Den hade min älskade farfar Gustaf gjort till mig, lilla Ruth. Den är nu en av Edvins favoritsaker. Det måste vara för att den är perfekt att klättra på, rulla över, lyfta på och skjuta framför sig. Ibland används den också som trumma när killarna leker tillsammans och Isak tycker att sången behöver kompas. Det är bara fantasin som sätter gränser för vad man kan ha pallen till. Som tur är verkar den vara outslitlig och fungera lika bra nu som för 31 år sedan.
3 kommentarer:
Vad tiden går fort och nu snart kan Edvin gå oxå och fyller 1år om 3 månader.. Jesus!! Man hinner inte med =)
Vilka FINA pojkar du har! Làngtar sà tills vi ses igen! SNART!!!!!
Finpallen. Så roligt at den används. Det skulle glatt vår älskade farfar!
Skicka en kommentar