Allt ska göras i sista minuten.

Varför väntar jag alltid till sista minuten med allt? Tycker mig börja i god tid men slutför inte förrän deadline är inne. 


I fredags skulle vi till fotografen. Hade full koll på att jag måste köpa ett par nya jeans till Edvin eftersom han vuxit ur sina. Insåg att jag inte skulle lyckas köpa dem i tid utan fick ringa till Seth som ordnade det på stan. På morgonen när jag sedan skulle plocka ihop pojkarnas outfit, så tro det eller ej, deras skjortor behövde tvättas. Körde dem på en snabbtvätt, torktumlade och strök. Insåg också att Isak skulle behöva klippas innan fotograferingen. Vi satte en stol framför TVn, mutade med lite glass och så klippte vi till. Hur mycket bättre hade det inte varit om jag hade tagit mig tid att göra det nån vecka tidigare? Då hade han inte behövt se så kortklippt ut på bilderna. Men allt ska ju göras i sista minuten...

Prick klockan 15, som var bokad tid, steg vi in hos fotografen. Jag rödrosig om kinderna och blöt i svett, men i tid. Pojkarna var hur fina som helst och vi hade en riktigt kul plåtning. Efteråt njöt vi av en mycket god glass ute i det fina höstvädret, innan vi körde hem till kvällens wook och fredagsmys.

Som tur är är jag i bästa tänkbara sällskap när det gäller detta "i-sista-minuten-syndrom". Forden skulle besiktigas i fredags. Seth hade lovat fixa det men klockan gick och jag försökte lite fint säga - du borde nog åka nu. Jag trodde aldrig han skulle hinna. När han kom hem visade han mig glatt besiktningsprotokollet. Han checkade in 53 sekunder för sent. 






Har nog inget svar på varför jag gör allt i sista minuten, det ska tydligen bara vara så. Jag vet inte heller om det egentligen är så dåligt. Får väl börja se det som positivt, så kanske det blir roligare och mindre stressande.