Det är insidan som räknas...

Idag damp nya IKEA-katalogen ner i brevlådan. Det är alltid kul när den kommer, den brukar kunna ge en hel del inspiration och jag kan njuta av den länge. Idag var den en besvikelse. Rätt så mörk och inte mer än någon enstaka grej som jag upplevde som ny. Däremot kunde jag se att mina älskade föräldrar inte bara är kloka utan också helt rätt i höst. Vitrinskåp, verkar vara grejen.

Titeln på framsidan, förutom IKEA var "Det är insidan som räknas". Ja och visst är det så, men är det det jag lever efter...


När jag lämnade på förskolan idag berättade fröken med stor entusiasm att idag skulle de åka buss hem till Isak och han skulle få bli fotograferad utanför sin ytterdörr. De gör tydligen så med alla barn och idag var det Isaks tur. Kul tänkte jag, sen kom jag ihåg den vissna blomman som stod på entrétrappen. Vad skulle fröknarna tro om mig när de såg den vissna blomman? Jag svängde snabbt in på vår närbutik. Där mötte jag som tur var blomsterleverantören med vagnar fulla med fräsha krukor med rosa Ljung. Jag köpte två och rusade hem för att pimpa vår entré.

Inte för att det egentligen spelar någon som helst roll vad andra tycker om vår entrétrapp och hur de associerar det till mig och mitt liv. Men jag ska villigt erkänna att jag har svårt att släppa mina krav på att ytan ska se städad och snygg ut. Jag funderar allt för ofta på vad andra ska tycka eller tänka. Det är helt enkelt nått jag får jobba med hela tiden.

 Det blev riktigt fint vid vår entré och även om jag har svårt att släppa tanken på utsidans betydelse eller obetydelse så kändes skönt på insidan. Vem vet insidan kanske också blev lite finare av de nya blommorna på entrétrappen.